Vem är det som går och går och går, men inte kommer till dörren?

Jo, naturligtvis Tuva, som går mellan sin mamma och pappa (eller kanske från lämpligt stöd till mamma)! Idag har vi flera gånger om tappat räkningen på hur många steg det blivit. Några stycken i taget blir det, och hon kan hålla balansen stillastående ganska länge också.

Hon går med ett obetalbart uttryck i ansiktet; en blandning mellan stolthet, förtjusning, förundran och en gnutta förskräckelse också.

För övrigt har Tuva idag hjälpt till med lite ogräsrensning i trädgården, matat Cilla med pinnar samt tagit ett dopp i poolen. Doppet uppskattades mycket av Tuva, som var helt obrydd av det svala vattnet och bara tyckte det var roligt att plaska vilt, trots att det var såpass svalt att Mikael bara vågade sig i till hälften (jag simmade såklart, det är nog mig Tuva tar efter när det gäller badande i allmänhet och tålighet mot svalt vatten i synnerhet).